Johan lockar fram livsglädjen

Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus fick sin första syskonstödjare 2009. Det senaste tillskottet är Johan Forslund, som praktiserade på sjukhuset under sin utbildning och nu fått chansen att återvända dit. Vi besökte Johan på jobbet för att lära känna hans vardag. Redan nu kan vi avslöja att den julgåva vi som medarbetare på Tamro avstår till förmån för syskonstödjarna är en förmån att få ge.

”Jobbet ger en fantastisk möjlighet att göra skillnad för familjer som befinner sig i en svår situation”, säger Johan. ”Jag upplever en tacksamhet från många möten med barn och föräldrar som jag inte har mött tidigare i andra yrkesroller. När man som förälder får ett sjukt barn är det svårt att hinna med syskonen samtidigt som syskonen behöver någon att prata med och vara med. Jag tror att det är därför stödet är så omtyckt.”

Syskonstödjarna anpassar insatserna efter barnets ålder och behov. Insatserna är här och nu men ger också effekter på sikt. Forskning har visat att syskon till svårt sjuka barn kan drabbas av psykisk ohälsa i vuxen ålder. Att ha en annan vuxen att ty sig till ger möjlighet för barnen att dämpa sin oro och därmed minska risken att må dåligt både i stunden och längre fram i livet.

”Jag möter barnen där de är. En del behöver leken, andra behöver samvaron, några behöver samtalet. Man får ställa in sig på vad barnet söker. Det finns ingen åldersgräns, men barnet måste våga lämna sina föräldrar och känna förtroende för mig som person.”

Antalet syskon som syskonstödjarna tar hand om varierar från något enstaka barn till femton i veckan. Det är vanligt att barnen återkommer flera omgångar. Ibland blir det ett besök på Liseberg eller något sportevenemang, vilket ger barnen minnen av vistelsen som inte bara är kopplade till det sjuka syskonet. Johan besöker regelbundet sjukhusets avdelningar och Ronald McDonald Hus, där många familjer bor, för att informera om syskonstödet.     

”Johan kom upp till avdelningen och frågade om vi hade några syskon”, berättar Peter Wahlström, förälder från Sundsvall. ”Det blev en fristad för våra friska barn att kunna vara med Johan ibland. De fick också något kul att berätta till kvällsmaten för oss föräldrar. Det bröt den isolering man känner när man tillbringar dagarna på ett sjukhus och gav ny kraft.”

Återkopplingen från föräldrar till lekterapin på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, som driver projektet med syskonstödjare, är att syskonstödet ger andrum och småglimtar av något ljust mitt i allt det mörka. Att man, om så bara för en stund, får komma ut ur bubblan och känna livsglädje igen.

”Ibland är det de små sakerna som gör den stora skillnaden”, avslutar Johan. ”Om ett barn saknar sina kompisar på förskolan kan vi tillsammans hitta olika sätt att behålla kontakten. Kanske kan kompisarna komma och hälsa på syskonet på sjukhuset.”